Vad hände 1996?

Tillväxtkurvan för benbrott i höften bland äldre slutade 1996 att stiga. Istället började antalet höftfrakturer då att minska och kurvan planade ut. Att hitta orsakerna bakom förändringen skulle säkerställa bättre benhälsa för kommande generationer. Björn Rosengren är en av dem som letar.

– Men glöm 1996, svaret finns längre bakåt i tiden, säger Björn Rosengren, forskare knuten till Lunds universitets enhet för klinisk och molekylär osteoporosforskning på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

-Det handlar om någonting i levnadsbetingelserna för de som var i hög ålder i mitten av 90-talet i jämförelse med de som var i samma ålderskategori 10 år tidigare. Någonting hade förändrats när den förra gruppen växte upp vilket gav ett bättre skydd mot frakturer på äldre dar. Vi kan fortsätta tankegången med att titta på dagens 70-åringar: de har en helt annan kroppskonstitution än de som var i den åldern hundra år tidigare, till exempel.

Björn Rosengren är inne på att för den svenska statistikens del tala om folkhemmets födelse, bättre kost, modern barnhälsovård, och i jämförelse med andra länder frånvaro av krig och särskilda umbäranden, etc. Men det verkar inte finnas någon avgörande skillnad i benmassan, bentätheten, mellan exempelvis patienter som mättes i början av 90-talet och de som undersöktes i slutet av det årtiondet.  Skillnader i bentäthet skulle annars traditionellt ha förklarat skillnaden i antalet benbrott mellan olika ålderskategorier.

– Förr låg fokus inom den ortopediska vården av äldre på att mäta benmassa och medicinera om den var för låg. Och sedan tittade man inte på något annat, egentligen. Osteoporos, benskörhet, är visst det en viktig sjukdom när den uppträder i medelåldern, men som gammal har många benskörhet och den åkomman bör då klassas som en del av sarkopenibegreppet, dvs ålderssvaghet, istället.

-Vi tittar på fler faktorer idag än bentäthet. Vi säger numer: Hur är det annars? Och vi lägger här vikt vid fysisk träning. Det är intressant också att undersöka andra tidigare icke kända riskfaktorer.

Idag studeras således graden av idrottsaktivitet, arbete, social tillhörighet, om hemorten är stad eller landsbygd, kust eller inland. Det senare handlar om vad reflektionen av solen kan betyda. Flera inhemska och utländska projekt inom rörelseorganens sjukdomar fokuserar på motion och idrottsaktiviteter och här framkommer skillnader i antalet benbrott mellan de som idrottar och de som inte alls rör på sig.

Högre dödlighet hos män med höftfraktur
Två tredjedelar av höftfrakturerna inträffar hos kvinnor; de är i medeltal också äldre än männen när de drabbas. Män med höftfraktur är dock inte bara yngre utan även betydligt sjukare än kvinnor vid den inträffade frakturen. Dödligheten är också högre hos män som bryter höften. Ändå har det knappast funnits någon forskning kring benbrott hos män, det var till och med så att själva definitionen på vad som är benskörhet gjordes först på 1990-talet och då enbart utifrån kvinnors benstatus, berättar Björn Rosengren.

– För att synliggöra männens tillstånd när det gäller frakturer togs i USA ett initiativ vid millenniumskiftet att samla in 11 000 män i en undersökningsgrupp, en så kallad kohort. Deltagarna hämtades från tre världsdelar: Amerika, Asien och Europa vilka representerades av män från USA, Hong Kong och Sverige.

Undersökningen kallas MrOs och är en icke-registerbaserad forskning fokuserad på bland annat riskfaktorer för fall hos äldre män.

– Männen får bentätheten mätt vart tredje år, och en gång i kvartalet får de hem ett vykort de ombeds skicka tillbaka där de ska ha fyllt i om de har ramlat eller inte sedan sist. Vi hoppas med MrOs därmed kunna få fram ett enkelt mått på risken för frakturer, säger Björn Rosengren.

MrOs är en unik studie som öppnar för att kunna ta reda på varför statistiken vände 1996. Det går även att ur MrOs ta ut enbart svenska män så att forskare vid intresse kan göra andra undersökningar.

Sverige toppar statistiken
Sverige är bland de länder som har allra flest benbrott i hela världen. Kan statistiken stadigt fortsätta sjunka betyder det, förutom ett minskat enskilt lidande, en rejäl inbesparing av samhällskostnader.

– Tre procent av sjukvårdsbudgeten i vårt land går idag till behandling för benskörhet och urkalkning av skelettet, så kallad osteoporosrelaterad vård. Det kostar enormt mycket pengar. Idag kan vi dessutom bara spekulera i om antalet höftfrakturer kommer att fortsätta minska eller inte. Men befolkningen består av allt fler äldre vilket talar för en kommande ökning.

Björn Rosengren är på olika sätt inblandad i sammanlagt ett 25-tal andra epidemiologiska studier, dvs studier i sjukdomsförlopp, som har fokus på fall, fraktur och riskfaktorer. En del studier utgår från data insamlade på nationell basis i så kallade kvalitetsregister eller, tillsammans med forskningsprojektet MORSE, Minskad Ohälsa Rörelseorganens Sjukdomar SydsverigE, inom södra sjukvårdsregionen.

-Det är mycket spännande med forskning, och det är spännande att det hände något på 90-talet, jag har haft det för ögonen under hela min studietid. Viktigt har också varit att jag sedan jag började med ortopedi har åkt runt och pratat om forskning i olika sammanhang. Då har jag även fått tillgång till andras idéer. Ortopedi är i högsta grad en tänkande verksamhet, avslutar Björn Rosengren.

25 oktober 2011
Text och bild: Anna-Mi Wendel

 

Lästips:

There is in elderly men a group difference between fallers and non-fallers in physical performance tests. Rapport från en studie inom MrOs-projektet där bland annat Björn Rosengren deltagit. Ta del av rapporten här.

Epidemiology and Fragility Fractures. Forskningsbeskrivning av Björn Rosengren i Research 2011, sidan 55. Läs den här.

Hip Fracture Incidence and Prevalence of Osteoporosis in Sweden in Recent Decades. Björn Rosengrens doktorsavhandling vid LU 2010. Tillgänglig här.

Forearmbone mineral density and incidence of hip fractures in Swedish urban and rural men 1987-2002. Forskningsartikel av Björn Rosengren och kollegor. Abstract (sammanfattning) tillgänglig här.

Bone mineral density and incidence of hip fracture in Swedish urban and rural women 1987-2002. Forskningsartikel av Björn Rosengren och medarbetare.  Läs den här.

Prevalence of osteoporosis and incidence of hip fracture in women – secular trends over 30 years. Forskningsartikel av Henrik Ahlborg, Björn Rosengren samt medarbetare. Läs den här.

FRAX, ett verktyg framtaget av Världshälsoorganisationen, WHO, för att mäta frakturrisk. Läs mer här.


Kommentera