Med fokus på öppenhet för bättre vård

Karl Obrant

Karl Obrant, forskningschef på Skånes universitetssjukhus och vice dekan vid Lunds universitets medicinska fakultet, representerar den nya anda av förbättrat samarbete mellan vård och forskning, sjukhus och universitet.

Samordningarna inom det medicinska området i södra Sverige får akronymerna, initialförkortningarna, att slå ut i full blom: Samtidigt med SUS, Skånes universitetssjukhus, bildades UMCS, Universitetsmedicinskt Centrum  i Skåne, innan dess fanns RSKC, Region Skånes Kompetenscentrum för klinisk forskning, och i fjol tillkom LUMSI. Och mer är på gång av att bygga broar mellan stat och landsting, universitet och sjukhus: UMSS, Universitetsmedicinsk samverkan Skåne, heter det senaste tillskottet.

– Men det blir aldrig tal om att slå samman till exempel två linjeorganisationer som  Skånes universitetssjukhus och Lunds universitets medicinska fakultet, säger Karl Obrant. Det finns det inga politiska intressen för.

Karl Obrant är den som skulle veta det i så fall. För han sitter på minst två stolar i den här samarbetsyran: Som forskningschef för SUS ingår han i ledningsgruppen för universitetssjukhuset. Och i egenskap av vice dekan för LU:s medicinska fakultet är han även med i den ledningsgruppen, bland annat.

– De enda styrmedel vi har i samarbetsprocessen mellan universitet och sjukhus är öppenhet och intresse för varandras områden!

Karl Obrant redogör för hur modellen efterlevs genom korsvis medverkan på flera plan: Medicinska fakultetens dekan Bo Ahrén återfinns i ledningen för SUS, sjukhuschef Bent Christensen är medlem i fakultetsledningen och Karl Obrant är även gemensam forskningschef i UMCS. Det handlar om att få insyn och känna ansvar för varandras verksamheter, menar Karl Obrant, inte att gå samman under samma huvudman.

– Det kan visst det vara enklare med en övergripande organisation. Men det kan ju finnas interna stridigheter som problematiserar. Så vad det handlar om är att fokusera på det vi vill uppnå genom samverkan: en för patienterna bättre vård, för de studerande bättre undervisning och för forskarna bättre arbetsmöjligheter. Allt det här stärks genom ett utökat samarbete, säger Karl Obrant.

Upprinnelsen till att söka vägar för samarbeten kan sägas ha sin källa i en statlig utredning av Olle Stendahl om universitetsmedicinska centrumbildningar, UMC-betänkandet SOU 2009:43. Här visades det på vinsterna med samgående på olika plan.

– Vi gjorde ett studiebesök i holländska Leiden, på det sjukhus Olle Stendahl rapporterar om i betänkandet,  och där har en fullskalig sammanslagning genomförts mellan universitet och vård.  En sådan går att genomföra där på grund av hur den holländska sjukvården är finansierad: I Holland är vården försäkringsbaserad medan den i Sverige ju är skattefinansierad.

– Men de ekonomiska förhållandena ska inte överbetonas, det är inte säkert att det hade blivit bättre här, till exempel, med en statlig finansiering. För det viktiga, det som det handlar om, är att det finns en uttalad vilja att i tillit till varandra nå ett gemensamt mål.

Karl Obrant återkommer till att det inte är i den organisatoriska teorin en medicinsk verksamhet förbättras utan i det praktiska samarbetet. Och den ömsesidiga representationen fortsätter:

– Nu håller vi på att införa fasta representanter i lärarförslagsnämnden för den kliniska sidan jämte att universitetets prefekter ska vara med vid rekryteringarna av sjukhusets divisions- och klinikchefer. Vi utreder också en gemensam biblioteksfunktion för universitetssjukhus och medicinsk fakultet i Lund och Malmö. Och vi ska även ha en gemensam kurs för alla nya chefer på båda sidor i det här samarbetet.

Karl Obrant är som forskningschef tjänstledig från professuren i ortopedi i Malmö. I den senare disciplinen hör LUMSI hemma med egen samarbetsenhet och styrgrupp. Och vad LUMSI är för ortopedi vid SUS och LU är UMCS för universitet och klinisk forskning i stort inom LU och SUS.  Den senaste samarbetsbildningen, UMSS, ska i sin tur ta sig an kommunikationen i en vidare sfär; den som omfattar flera högskolor och sjukhus i hela södra Sverige.

– Men det tar inte slut med det utan nu håller vi på att titta på ytterligare en nivå för samarbete: sjukhusdivisionerna. Vi vill införa ett sorts UMC på divisionsnivå i lite av en LUMSI-anda.

– Förhoppningen är att vi inom en inte alltför avlägsen framtid skall kunna erbjuda finansiering till vad vi idag skulle kunna kalla divisions-UMC.  Tanken med detta är att möjliggöra ett strategiskt sjukvårds- och forskningssamarbete decentraliserat på divisionsnivå. Idag har divisioner och kliniker väldigt små möjligheter att göra strategiska satsningar av typ rekryteringar som är bra både för SUS och för fakulteten.

En sak som samarbetet inte nödvändigtvis kommer att leda till är en billigare verksamhet i det korta perspektivet.

– Men det har heller inte varit syftet utan vi är inriktade på att i det långa loppet förbättra kvaliteten på sjukvård och forskning, och det målet kommer vi att nå, avslutar Karl Obrant.

14 april 2011
Text och bild: Anna-Mi Wendel

Kommentera