Vad gör en biostatistiker?

Det finns lögn, förbannad lögn och statistik, sa Mark Twain på sin tid. Idag verkar statistiken ha omvänt renommé: ju mer statistiskt säkerställt ett forskningsresultat är desto trovärdigare. Men statistikern själv befinner sig oftast lite i skuggan av forskaren, så vad gör en statistiker egentligen och hur går jobbet till? LUMSI träffade Philippe Wagner i Lund.

 

Philippe Wagner är biostatistiker, (statistik tillämpad på det biologiska området), med arbetsplatsen förlagd till rörelseorganens forskningsavdelning vid Skånes universitetssjukhus i Lund. Här delar han korridor med flertalet andra biostatistiker, handläggare av kvalitetsregister, data management-personal och olika sorters forskare. Här bedrivs vetenskapliga samarbeten mellan olika yrkeskategorier varav statistikern sitter som navet i hjulet.

-Forskaren formulerar problemet, statistikern ger sedan strukturen för hur dessa data bör samlas in och analyseras. Tillsammans kommer de fram till hur forskningsprojektet ska genomföras och resultaten skall tolkas, säger Philippe Wagner. När det är som bäst vill säga.

Han är van vid att rollerna förväxlas mellan vem som gör vad i ett forskningsprojekt.  Så är det oftast i början av ett samarbete mellan en forskare och en statistiker. Då är det vanligt att forskaren inte anlitar en statistiker i tid heller.

-Då händer det att jag får förklara varför forskningsprojektet inte kommer att leda till att forskaren kommer att kunna dra några slutsatser. Det för att studierna till exempel är underdimensionerade för ändamålet, inte helt ovanligt. Det här är ju något som en statistiker på förhand kan räkna på för att klargöra: hur projektet i fråga måste vara upplagt för att tjäna sitt syfte och om det i så fall går att genomföra.

Han har nytta av sin handledarutbildning…
Det är inte så att Philippe Wagner suckar, det verkar han vara alldeles för snäll för. Men lakoniskt tillägger han att i sin utbildning inom matematik och matematisk statistik så har han även en viss handledarutbildning. Och den har han nytta av vid nya samarbeten.

-Det gäller att få upp ögonen på nya forskare inför vad felaktig statistik metodik kan innebära. Och att ju tidigare vi kopplas in i ett nytt projekt desto bättre.

Därför finns det en viss inkörningsperiod, menar Philippe Wagner, innan forskaren och statistikern har etablerat en ömsesidig förståelse för varandras uppgifter och kompetens. Och börjat kommunicera på riktigt.

-Det är först när forskaren har blivit medveten om vikten av korrekt statistik metodik  och statistikern förstått den kliniska problemställningen som det är möjligt att utveckla hur studier ska genomföras. Det är först då man kan reda ut de nödvändiga detaljerna.

Men det är då det kan bli riktigt spännande också, menar Philippe Wagner:

– När statistikern väl är insatt i problemet så kan han i många fall, och det med hjälp av avancerade statistikmetoder, dra ut sådan information ur data som annars kunde gått obemärkt förbi.

I Philippe Wagners arbete ligger också att se till så att slutsatserna från forskningsprojektets data är välgrundade.

Ensamvargen som jagar lösningar
Statistikerns jobb är i mångt och mycket ensamvargen som jagar lösningar på metodproblem. Det finns globala nätverk och årliga analoga sammankomster, men det här är mest ett arbete som sker lite för sig utan större åthävor och det menar Philippe Wagner också antagligen är en av förklaringarna till att nya forskare inte riktigt har kläm på vad en statistiker kan bidra med.

Philippe Wagner har själv arbetat som biostatistiker i sex år. Det har inneburit samarbeten med ett dussintal forskare i sammanlagt ett 50-tal olika projekt. Hans del i ett projekt kan utgöras av fortlöpande punktinsatser under loppet av flera år. Eller så blir han kanske involverad i början och slutet och genomför en analys som tar en månad, det finns alla varianter.

Som biostatistiker har Philippe Wagner mest samarbetat med forskare inom ortopedi. De projekt han ingått i har handlat om allt från cancerrisker vid proteskirurgi till rörelseutveckling för barn med  cerebral pares, cp.

-I en sådan studie kunde vi påvisa att muskelspänningen, som är ett problem för vissa av dessa barn, varierar med barnets ålder, något som var dittills okänt. Det här är viktig information inför beslut om en patient ska opereras eller inte. Den artikel som redovisade resultatet fick pris som årets bästa 2008 på European Pediatric Orthopeadic Society (EPOS), och det var väldigt roligt.

Ett annat pågående projekt inom ortopedi tittar på flickor som spelar fotboll och om förekomsten av främre korsbandsskador hos dem.

– Eftersom utfallet varierar mycket från person till person  behövs det en statistiker för att studera om det finns en effekt av att flickorna använder ett speciellt uppvärmningsprogram eller inte.

Forskar själv om sarkom
När Philippe Wagner inte arbetar för andra som statistiker så gör han det för sin egen doktorsavhandling inom ämnet cancerepidemiologi.  Det här är en forskning kring hur cancer sprider sig i befolkningen. I Philippe Wagners fall är ämnet fokuserat på den ovanliga tumörform i kroppens mjukdelar som går under namnet sarkom.

-Vi undersöker vilka faktorer som ger upphov till denna tumörform  för att på sikt försöka bidra till att förklara hur den uppkommer. Så här långt har vi sett en del intressanta resultat i relation till genetik, hormoner och kemisk exponering.

-Och i min egen forskning letar jag självklart efter nya metoder att analysera data på, avslutar Philippe Wagner.

14 mars 2012
Text och bild: Anna-Mi Wendel

Kommentera