Med Bunkefloprojektet kom sambandet i hamn

Jag kom sist, det är bara att erkänna: Hela svenska presskåren hade redan intervjuat Ingegerd Ericsson, bilden till höger, verkar det som, och medias resultat föranledde ständiga gratulationer från kolleger som kom förbi under tiden som jag pratade med henne på Malmö högskola.

Så nyhetsvinkeln torde vara körd för den här artikeln när det gäller Bunkefloprojektets uppseendeväckande slutrapport: De som har idrott och hälsa varje dag under hela grundskolan får bättre resultat i teoretiska ämnen. Men hur ser den spännande historien bakom projektet ut? Den har mina kolleger missat i alla fall!

Den mediala uppmärksamheten handlar alltså just nu om det projekt som startade i Malmöstadsdelen Bunkeflostrand 1999 och som gick ut på att följa skolbarn från första klass till nian.

Barnens skolgång var som alla andras utom i ett avseende: de hade fysisk aktivitet och motorisk träning varje dag under hela grundskolan. Och själva idrottsundervisningen var därtill särskilt anpassad, så att de som behövde extra stöd fick det under ledning av utbildad idrottslärare en extra timme per vecka.

Träna motoriken bra för skolresultatet
Projektet avslutades 2008, men det går fortfarande att dra nya rön ur det. Som de senaste: Att fler barn och ungdomar gör bättre ifrån sig i sina övriga skolämnen och klarar grundskolans mål i större utsträckning om de från skolstart har haft dagliga doser motorikträning på schemat än de två gånger i veckan som annars är fallet.

Bunkefloprojektet har även varit källan till hittills sju doktorsavhandlingar; den första av dem skrevs av Ingegerd Ericsson och publicerades 2003 under titeln Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. En interventionsstudie i skolår 1-3.

-Min  handledare sa att jag för själva avhandlingens skull bara skulle följa barnen de tre första åren och det rådet är jag tacksam för. Undersökningsmaterialet har blivit långt mer omfattande än vad vi kunde ana vid starten.

Ingegerd Ericsson har därefter arbetat med projektet på olika sätt. På hennes hemsida för MUGI, Motorisk utveckling som grund för inlärning går det också att följa hennes genom åren fokuserade intresse på vad motorik och inlärning har med varandra att göra. Den första noteringen heter ” Låt barnen hoppa, klättra och gunga! Lärarhögskolan i Malmö, 1982.”.

Varför vill de inte vara med?
Ingegerd Ericsson har således ägnat ett långt forskningsliv åt sambandet mellan motorik och inlärning i allmänhet och med särskilt intresse av att se på de barn som har motoriska problem i synnerhet. Hur kom hon in på det spåret?

-Det har jag själv undrat och jag vet inte, faktiskt. Själv hade jag inga motoriska problem som ung, tvärtom, jag var så kallad Hammarbygymnast och min dotter har varit elitgymnast. Men jag har alltid varit intresserad av de barn som inte vill vara med i gymnastiken. Varför det, har jag tänkt. Och vad kan jag göra för dem?

Ingegerd Ericsson utbildade sig som ung till gymnastikdirektör och hon kom tidigt i kontakt med ovan nämnda problem när hon började undervisa.  Och hon såg då även de motoriska skillnaderna mellan så kallat välpresterande barn och de som tillhörde de svagare grupperna i skolan. Det fanns ett samband, men vilket och vad kunde det betyda för henne som lärare?

Hennes funderingar ledde henne till danskan Brita Holle och vederbörandes numer klassiska standardverk Normala och utvecklingshämmade barns motoriska utveckling, som på svenska gavs ut första gången 1978.

-Jag tog kontakt med författaren och utbildade mig vidare hos henne för att själv kunna undervisa i det här. Jag blev då snarast uppmanad av lärarkolleger att undervisa i mer än gymnastik så jag fortbildade mig under 80-talet, gick specialistutbildning bland annat, och var därefter lärare även i engelska och svenska som andraspråk på grundskolan.

Där kryper Pelle och lär sig läsa…
Ingegerd Ericsson nämner att om Brita Holle var och är en förgrundsfigur i att fånga upp betydelsen av det motoriska för barns utveckling så är Paul Parlenvi psykologen som gick vidare. I Lär med hela kroppen – det fastnar i huvudet, från 1984, visar han på kopplingen mellan det motoriska och det kognitiva. Boken, som skrevs tillsammans med Birgitta Sohlman, ger instruktioner om övningar som ska hjälpa barn med inlärningsprocessen.

-Det här kunde man så klart göra narr av på sin tid också och säga exempelvis: Där kryper Pelle och läs sig läsa! vilket var en feltolkning eftersom det då inte fanns några belägg för att det skulle förhålla sig på det viset.

Och det är lite svårt att förstå att kunskapen är så pass ung om sambandet mellan kropp och knopp. Kan det ha att göra med att det var ”fel” lärarkategori som hade upptäckt något…

-Förmodligen, säger Ingegerd Ericsson. Även om min examen stavades gymnastikdirektör så var jobbet gympalärarens och den status som följde med det ute i verkligheten var så att säga inte den högsta.

Fick vänta på rättigheter i hundra år
Det vill säga var sak på sin plats. Men det mönstret bröts på 80-talet och en ny helhetssyn på barns behov började vinna mark. Fast det tar tydligen tid att bygga en akademisk plattform för den här sortens studier:

-Jag är den andra lektorn i idrottsvetenskap i Sverige, och den första kvinnliga. Och det var först för två år sedan, år 2010, som Malmö högskola fick forskarutbildningsrättigheter i ämnet. Vår högskola är ju inte så gammal så vi har inte väntat så länge på de möjligheterna. Men 2010 fick även Gymnastik- och Idrottshögskolan i Stockholm, GIH, rätt att bedriva forskning i sitt eget ämne. Och det har de väntat i 100 år på!

20 april 2012
Text och bild: Anna-Mi Wendel

 

Länkar

”Mer idrott i skolan ger bättre betyg”

Bunkefloprojektet

Motorisk Utveckling som Grund för Utveckling

Kommentera